Hakan förklarad

Vad en haka är

Haka är en rad ceremoniella danser i maorisk kultur. Som scenkonst framförs haka ofta av en grupp, med kraftfulla rörelser och stampande fötter till rytmiskt ropande ackompanjemang. De har traditionellt framförts av både män och kvinnor vid en rad olika sociala sammanhang. Kroppen är instrumentet och förmedlingens kärl, och det centrala är orden och budskapet de bär. Museet kallar hakan för en välkänd och kraftfull ritual.

Där maorisk tradition säger att det började

Enligt maorisk tradition har hakan sitt ursprung i en skapelseberättelse. Solguden Tama-nui-te-rā hade två hustrur, Sommarflickan Hine-raumati och Vinterflickan Hine-takurua. Hakan uppstod i och med Hine-raumatis ankomst, vars närvaro under stilla, heta dagar uppenbarade sig som ett dallrande skimmer i luften. Detta var Tāne-rores haka, son till Hine-raumati och Tama-nui-te-rā. Av detta skäl är hakan både ett naturfenomen och en dans: luftens flimmer en het sommardag.

Inte bara en krigsdans

Haka förknippas i folkmun med manliga krigares förberedelser inför strid, men uppfattningen att haka vanligen är krigsdanser anses av maoriska forskare vara felaktig. Dess funktioner omfattar att välkomna gäster, ta farväl av och sörja avlidna, ge råd eller instruktioner, återupprätta självrespekt, skrämma motståndare och förmedla sociala och politiska budskap. Peruperu är en krigshaka som används med vapen, medan haka taparahi framförs utan vapen och är den vanligare ceremoniella formen.

Läs nästa: Kapa haka förklarat

Det du ser och hör

Hakan använder ansiktsförvridningar som att visa ögonvitorna, kallat pūkana, och att räcka ut tungan, kallat whetero, vilket endast utförs av män. En mängd kraftfulla kroppsrörelser ackompanjerar dem, som att slå händerna mot kroppen och stampa med fötterna. I museets maoriska kulturuppträdande förklaras hakans ursprung, traditionella användning och skillnader, så utmaningen introduceras innan den framförs. Lyssna efter orden likväl som rörelserna, för orden bär budskapet.

Hakan bortom scenen

Nya Zeelands rugbylandslags sed att framföra en haka före internationella matcher har gjort dansformen mer allmänt känd världen över. Den bekantskapen är ett skäl till att hakan så ofta reduceras till en utmaning före en match. I maorisk kultur är den en mycket vidare form, framförd vid många sociala tillfällen, och museets session introducerar hakans ursprung, traditionella användning och skillnader. Att se den förklaras på den plats där den framförs, snarare än på en tv-skärm, är själva poängen med sessionen.

Att betrakta med respekt

Icke-traditionella eller felaktiga haka-framföranden har kritiserats av maoriska akademiker, och vissa maoriska ledare har invänt mot vardagliga imitationer. Museet uppger att dess maoriska uppträdande är tapu och informerar besökare om protokollen innan de går in i auditoriet, så den praktiska regeln är att ta informationen på allvar. Titta, lyssna och låt värdarna avgöra om besökare får delta. Kopiera inte rörelserna eller ansiktsuttrycken utanför sessionen, eftersom museet ber besökare att respektera och bevara seder och traditioner.