Kapa haka förklarat

Vad orden betyder

Termen kapa haka omfattar maoriernas aktionssånger och grupperna som sjunger dem. Ord för ord betyder det grupp, kapa, och dans, haka. Det är en viktig väg för maorier att uttrycka och visa upp sitt arv och sin kulturella identitet genom sång och dans. Modern kapa haka går tillbaka till tiden före européernas ankomst, då den utvecklades ur traditionella former av maorisk scenkonst: haka, mau rākau (vapenkonst), poi och mōteatea (traditionella maoriska sånger).

Hur en föreställning byggs upp

En kapa haka-grupp bygger sitt framträdande av en svit sånger och danser som spänner över flera slags maorisk musik och dans och fogas samman till en helhet. De vanliga typerna är uppvärmningssången, intågssången, aktionssången, hakan, sång i gammal stil, poi och en avslutande sång, och varje typ kan förekomma mer än en gång. Utövarna är till stor del synkroniserade, där rörelse, timing, hållning, fotarbete och ljud samverkar. Museets session är ett eget program, så använd dessa former som en lyssnarguide, inte som ett körschema.

Sångerna: waiata tira, whakaeke, waiata-ā-ringa

Waiata tira är körtstycken som används för att värma upp rösterna och presentera gruppen för publiken på ett sätt som i allmänhet är lätt och positivt. Whakaeke är också körtstycken, ofta använda för att kommentera en aktuell samhällsfråga eller för att hedra någon, eller helt enkelt som intågssång. Waiata-ā-ringa, bokstavligen händer eller armar, är aktionssånger där arm- och handrörelser förskönar och förstärker den sjungna poesin. De innehåller wiri, handens darrning, och sångpoesin är helt på maori.

Poi och händernas ljud

Poi innebär att svänga bollar fästa vid snören, i synkronisering, i en mängd olika figurer och rytmer, medan utövarna sjunger en sång. Ljudet av poin som träffar händerna är en viktig del av det musikaliska ackompanjemanget. Enligt den vanliga berättelsen har poin sitt ursprung i den förkoloniala praxisen att träna med poi för att förbättra smidigheten, och idag används de för att visa upp grace och fingerfärdighet. Att betrakta händerna är halva nöjet, eftersom snörens svängning och poins ljud är tidsmässigt samordnade.

Hakan och den avslutande sången

Haka beskrivs bäst som utmaningar. De används för att framföra en poäng, hedra någon eller något, berätta en historia eller uttrycka en känsla, och de framförs av både män och kvinnor. De är vokala framträdanden med rytmisk deklamation och ansiktsuttrycket som kallas pūkana, bokstavligen stirrande. Whakawātea är körtstycken som används för att ta farväl av publiken eller framföra en sista poäng innan man lämnar scenen. Guiden till hakan förklarar varför maoriska forskare avvisar idén att haka bara är krigsdanser.

Läs nästa: Hakan förklarad

Vilka som uppträder, och den nationella festivalen

Kapa haka-grupper är blandade och sträcker sig från flera personer till dussintals. De kan bära kostym eller inte, och personerna i en grupp är länkade på något sätt, genom storfamilj, stam, skola eller annan sammanslutning. Några utövare har särskilda roller, såsom kaitataki, ledarna. De enda musikinstrumenten är gitarren, pūtatara-snäckskalet, ljuden från poi och rākau samt kroppsslag. Te Matatini, den nationella festivalen, har fått sitt namn från orden för många ansikten, och den första festivalen hölls 1972.